Sommarnätterna är ljusa
och fåglarna sjunger
i den nästan omärkliga gryningen
övergången mellan dag och natt
lika skarvlös som alltid
...
Ingen rofylld tid för mig
har aldrig varit
utan en påminnelse om mörker
och förestående död
...
Resebyrån Vin & Sprit
är alltid öppen
och bjuder oron motstånd
Snart den stora glömskan
Här vilar hon nu
i vinterns första frost
som en del av
ett evigt kretslopp
där död föder liv
och liv föder död
Jag ser på henne
och oväntad stiger
en nästan bortglömd vers
upp ur mitt inre
"Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger."
Mer än ett halvt sekel
har förflutit
sedan högläsningen i skolan
men någonstans inom mig
har versen hållits levande
bara inväntat mig
och alla mina levda dagar
