På spaning i den absoluta närmiljön.
Fyrisvallsgatan levererar. Alltid.
Inne i mig tätnar den dimma som bryter ner vad som en gång skapats. Det är det mänskliga livets självklarhet.
Vintern är som att styra ett fartyg i mörker. Utan schema står mina olika beroenden som vilda djur och stirrar på mig. Att sova blir ett skydd mot mitt vakna jag.
Vi ses till våren, om Gud och svarta hunden vill.
Det finns
andra sätt
att leva på
Skulle inte du
vilja bli helt
uppfylld av ljus?
Vad skulle hända
om du blev det?
Om femhundra år har spåren efter oss sopats igen i min lilla storstad, då har rovfåglarna intagit flygplatsen och varuhusen har störtat samman. Rådjuren promenerar omkring ensamma på Svartbäcksgatan och höghusen svajar lätt i vinden. Det är som om världen kantrar när jag känner kontinentalplattorna röra sig och ser det avlägsna blänket från ån, långt där nere i parken. Månens silver. Kräldjuren för evigt fastfrusna i berget under oss. Träden kommer att glömma oss, att vi har varit här. En mikrosekund av evigheten.