Orosanmälan ll

Svarta 
slukhål

Mödrar

 ...

Såna saker

Mamma!

Det som människan
ropar efter på slutet
är alltid mamma

   ...

När som helst
kan vi råka
välja vår egen
undergång

Sen ropar vi! 

  

Flyger

Prästens blå ögon

 Reser mig
 på darriga ben
   går mot 
 altarringen
 med all världens
   synder
 att ångra

 Böjer knä
 inför den Gud
 som alltid lyser
 med sin frånvaro

 Kalken bjuds fram 
   och jag möter 
 prästens blå ögon
  
   Ser!

 Ett hav
   öknar,sand
 dåtid och nutid
 mjuk hud
   allt
 havet igen

   Ser!

 En värld förklarad

    ...

 Sedan tvivlet