#fishoutofwater

Stagnelius

Här vilar hon nu
i vinterns första frost
  som en del av 
ett evigt kretslopp

där död föder liv
  och liv föder död

Jag ser på henne
och oväntad stiger
en nästan bortglömd vers
upp ur mitt inre

    "Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
          att bädda vårt ensliga läger!
     Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
          blott dig till förhoppning jag äger."

Mer än ett halvt sekel
  har förflutit
sedan högläsningen i skolan
men någonstans inom mig
har versen hållits levande
  bara inväntat mig
och alla mina levda dagar

   

Skuggmemoarer

Om man skriver
sin berättelse 
med osynligt bläck
hur vet man då
när pennan är tom?

Morgon

Tidig timma 
alla har gått hem
Lämnat mig med resten
återstoden av festen

Ville bara få känna mig hel 

Befann mig som i dimma
undrade med vem
jag löste alla testen
och gjorde vinnargesten

Vad var det som gick fel?



text: TT Jelk

Sent / Late