Reser mig
på darriga ben
går mot
altarringen
med all världens
synder
att ångra
Böjer knä
inför den Gud
som alltid lyser
med sin frånvaro
Kalken bjuds fram
och jag möter
prästens blå ögon
Ser!
Ett hav
öknar,sand
dåtid och nutid
mjuk hud
allt
havet igen
Ser!
En värld förklarad
...
Sedan tvivlet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar