Sjukdomen har mig
ännu
i sina slöa klor
Skyddsmuren jag rest
blev till ett fängelse,i den mörkaste cellen
vilar jag på min brits
Låter dagarna driva
som en tunn rök
genom mitt liv
sörjer de förlorade orden
Återkommande
en kort insikt
om att livet
borde se annorlunda ut
Sedan mörkret
allt det oskrivna
den öronbedövande tystnaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar