Det verkar som
nattens och sorgens
alla fåglar
reder sig ett bo
i mitt hår
...
Tänker på myllan
och den
allt svartare jorden
Pressar samman
mina käkar
räknar till hundra
Igen och igen
...
Novembermörkret
är tjockt
av stelnade leenden
Slumpens
musik
Ögonblickets
poesi
Vaknar i gräset,
himlen
skuggad av mörka moln
Låter tankarna
vandra
från havets botten,
genom granskog
till svartaste mull
Alla dessa tecken
som ska tydas,
gåtfullheten
som inte låter
sig avkodas
Reser mig på nio.