Om femhundra år har spåren efter oss sopats igen i de stora städerna, då har rovfåglarna intagit flygplatserna och bilfabrikerna och rådjuren promenerar omkring ensamma på Sveavägen. Skyskrapan svajar lätt i vinden, det är som om världen kantrar, jag känner kontinentalplattorna röra sig under oss och den avlägsna pulsen från Saltsjöns vågor som drar månens silver till sig, kräldjuren för evigt fastfrusna i berget under oss. Träden kommer att glömma oss, att vi har varit här. En mikrosekund av evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar