Cirros

Jag ville bara
att kanterna
skulle mjukna,
slipas av

Rynkorna
i min panna
slätas ut

Tankarna
sluta mala

Jag dränkte
mina sorger
och lät minnesluckorna
  öppna sig mot
ett svart universum

Så blev det 
tillslut tyst,
alldeles tyst

    ...

Skrumplevern
  kom som en
fullständig överraskning