tisdag 30 augusti 2016

Väntrum

Stillheten i rummet, den svaga brisen som rör vid glesa hårtestar. Kroppen nu så avmagrad och kraniet som anas under den tunna huden. Bröstkorgen häver sig oregelbundet och morfinpumpen piper ibland.
Dubbelfönstret på vid gavel och några duvor kuttrar på taket. Vindens sus, ljud från trafik och människor långt där ute någonstans. Allt det välkända, välkomnande och lugnt.
Då förstår jag att fönstret också är en övergång till det andra.
Ett membran mot evigheten.
Jag har packat min väns väska och ser nu honom färdas in och ut genom den tunna väven.
Snart väntar något annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar