Om femhundra år har spåren efter oss sopats igen i min lilla storstad, då har rovfåglarna intagit flygplatsen och varuhusen har störtat samman. Rådjuren promenerar omkring ensamma på Svartbäcksgatan och höghusen svajar lätt i vinden. Det är som om världen kantrar när jag känner kontinentalplattorna röra sig och ser det avlägsna blänket från ån, långt där nere i parken. Månens silver. Kräldjuren för evigt fastfrusna i berget under oss. Träden kommer att glömma oss, att vi har varit här. En mikrosekund av evigheten.
