Gottsundasommar

Sitter ensam i ett stilla sommarregn. Dricker svart kaffe ur liten pappmugg, baklavan smakar mynta och Medelhav. Långsamt blir min skjorta våt och jag känner fukten rinna mellan mina skulderblad. Klockringningen från kyrkan tonar ut och jag kan åter höra den orientaliska musiken från cafét.
Några svartklädda bärare kommer med en ljus träkista och skjuter in den i en väntande bil. Tar några steg tillbaka och bugar unisont.

Framkallningsväska

Varsamt letar jag igenom en väska fylld med bilder från förfluten tid. Sedan länge glömda ansikten framträder på lätt gulnade fotografier.
Allt det vi drömde om kommer tillbaka och låter mig ana lekens mening och riktning.
Barnet är mannens fader.

Väntrum

Stillheten i rummet, den svaga brisen som rör vid glesa hårtestar. Kroppen nu så avmagrad och kraniet som anas under den tunna huden. Bröstkorgen häver sig oregelbundet och morfinpumpen piper ibland.
Dubbelfönstret på vid gavel och några duvor kuttrar på taket. Vindens sus, ljud från trafik och människor långt där ute någonstans. Allt det välkända, välkomnande och lugnt.
Då förstår jag att fönstret också är en övergång till det andra.
Ett membran mot evigheten.
Jag har packat min väns väska och ser nu honom färdas in och ut genom den tunna väven.
Snart väntar något annat.

Poesi IV

2016 03 10 / Poesi III

2016 03 09 / Poesi II

Minnet av min far