Svartbygget

söndag 11 september 2016

Framkallningsväska

Varsamt letar jag igenom en väska fylld med bilder från förfluten tid. Sedan länge glömda ansikten framträder på lätt gulnade fotografier.
Allt det vi drömde om kommer tillbaka och låter mig ana lekens mening och riktning.
Barnet är mannens fader.

tisdag 30 augusti 2016

Väntrum

Stillheten i rummet, den svaga brisen som rör vid glesa hårtestar. Kroppen nu så avmagrad och kraniet som anas under den tunna huden. Bröstkorgen häver sig oregelbundet och morfinpumpen piper ibland.
Dubbelfönstret på vid gavel och några duvor kuttrar på taket. Vindens sus, ljud från trafik och människor långt där ute någonstans. Allt det välkända, välkomnande och lugnt.
Då förstår jag att fönstret också är en övergång till det andra.
Ett membran mot evigheten.
Jag har packat min väns väska och ser nu honom färdas in och ut genom den tunna väven.
Snart väntar något annat.