onsdag 9 maj 2018
Vilsevägar / When your train gets lost
Doften av
regnvåta syllar
och rostigt järn
får mig att minnas
min barndom
Jag stryker
med handen
längs rälsen
och låter blicken
följa spåret
in i det land
där stora skogen tätnar,
mörknar till något farligt
ogenomträngligt
"Går du in där
så hittar du aldrig
ut igen" sa farsan
Klart att skogen lockade.
Nu är jag
en vuxen man
och sedan länge vilse
i förbjudna skogen
Allt är surstråk
och snårigt granris
Tjärnens vattenöga
är bottenlöst
och ekan för överfart gisten
En olyckskorp skriker
mellan träden
Kanske hade farsan rätt.
Kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar