onsdag 9 maj 2018

Vilsevägar / When your train gets lost


Doften av 
regnvåta syllar
och rostigt järn
får mig att minnas
min barndom

Jag stryker
med handen
längs rälsen
och låter blicken
följa spåret
in i det land
där stora skogen tätnar,
mörknar till något farligt
ogenomträngligt 

"Går du in där
 så hittar du aldrig
 ut igen" sa farsan

Klart att skogen lockade.

Nu är jag
en vuxen man
och sedan länge vilse
i förbjudna skogen 
Allt är surstråk
och snårigt granris
Tjärnens vattenöga
är bottenlöst 
och ekan för överfart gisten
En olyckskorp skriker
mellan träden

Kanske hade farsan rätt.

Kanske.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar