torsdag 16 november 2017

Änglavingar


Att det ska finnas ord för det jag ser är inget jag räknar med. Ögat registrerar och vad som därutöver är slukas av skogens tystnad. Framför mig ett drama. Lönnlövet har hejdats på sin flykt mot marken och spetsats på några torra kvistar. Hösten handlar om död och mull. Nådatiden blir alltid kort och kretsloppet är en del av det eviga.
Den vuxne mannen konstaterar allt detta sakliga men anar också något annat. Som en smekning från en nästan glömd barndom kommer tanken, insikten om att det lika gärna skulle kunna var ett par övergivna änglavingar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar