lördag 24 september 2016

Barndomsland



I drömmen är jag viktlös, svävande över landskapet närmade jag mig min barndoms by. Det är sextiotal och världen är ännu ett äventyr.
Vägar och hus. Allt så välbekant, människors ansikten och dofter. Ljudet från godståget och kråkornas skrik blandas med aldrig glömda röster. Jag är Stina och Tjelvars grabb igen.
Går nerför Södra Vägen och märker att barndomshemmet inte finns. Allt annat men inte det. Det är alldeles svart där huset borde ligga.
Den första känslan är irritation men sedan känner jag en stor och oväntad lättnad.

Mitt barndomshem var ingen lycklig plats men jag hade också en hemvist i byn, i bygemenskapen. Där var livet fullt av lek och möjligheter. Alltså kan mina minnen äntligen tillåtas ändra färg.
Från mörker till något ljusare.


onsdag 14 september 2016

Gottsundasommar


Sitter ensam i ett stilla sommarregn. Dricker svart kaffe ur liten pappmugg, baklavan smakar mynta och Medelhav. Långsamt blir min skjorta våt och jag känner fukten rinna mellan mina skulderblad. Klockringningen från kyrkan tonar ut och jag kan åter höra den orientaliska musiken från cafét.
Några svartklädda bärare kommer med en ljus träkista och skjuter in den i en väntande bil. Tar några steg tillbaka och bugar unisont.

söndag 11 september 2016

Framkallningsväska


Varsamt letar jag igenom en väska fylld med bilder från förfluten tid. Sedan länge glömda ansikten framträder på lätt gulnade fotografier.
Allt det vi drömde om kommer tillbaka och låter mig ana lekens mening och riktning.
Barnet är mannens fader.