Svartbygget
tisdag 24 mars 2015
Äntligen ensam igen
Att det bakom dörren, i den stora vitheten, skulle finnas ett Medelhav. Där på stranden en stol och ett ensamt bord. Mjuka dyningar, horisontlinjen, glaset med raki. Vem var jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar